Sparkande alien i magen och sprakande tankar i hjärnan

Min hjärna snurrar runt och är precis lika aktiv som bebisen i magen. Jag har tre månader kvar av min graviditet innan jag får träffa min lilla alien, namngiven av min sambo efter allt kravlande i magen. Nu är jag vid en ny milstolpe i livet, 31 år gammal och ska starta familj. Plötsligt ska jag identifiera mig med en helt ny titel och roll – att vara ”mamma”.

Jag som hittills alltid presenterat mig som entreprenör. Som en person som älskar att genomföra idéer och påverka i samhället. Som brinner för att skapa förändringar, jobba med kultur, entreprenörskap och supporta andra att genomföra sina idéer. När det gäller att presentera mig själv så har det alltid känts klockrent för mig. Jag är och känner mig som en entreprenör! Det senaste året har det blivit ännu enklare. Jag har nämligen stött på ett nytt begrepp, ”samhällsentreprenör”. För mig sa det klick med en gång. Det är ju en samhällsentreprenör jag är!

Genast började idéerna kring samhällsentreprenörskap komma. Tillsammans med mina jobbarkompisar utvecklade vi en helt ny utbildning och byrå. Men så hände det något – jag och min sambo blev gravida. Det var planerat och mycket efterlängtat. Ändå blev min reaktion: Oj, shit…vad händer nu? Jag som alltid jobbat med precis det jag vill, när jag vill och framför allt precis så mycket jag vill.

Samtidigt som nyheten med bebisen var ett riktigt glädjebesked och verkligen superspännande så fick jag genast dåligt samvete och blev ledsen. Dåligt samvete över att allt jag startat igång och som jag nu inte kan slutföra. Ledsen över att inte kunna genomföra det som jag sett fram emot så länge och att lämna över det till andra personer. Tänk om mina jobbarkompisar innerst inne är arga på mig för att jag lämnar allt så här. Jag vet ju att det så klart inte är något de skulle visa utåt, men de kanske är besvikna på mig.

Fler frågor fortsätter att dyka upp och cirkulera i min hjärna. Hur kommer omvärlden och alla mina kontakter se på mig nu? Jag kommer vara borta i minst ett halvår. Tänk om alla hinner glömma bort mig och mitt nätverk inte längre blir aktuellt. Kan man ha med sig en bebis när man är ute och föreläsare? Eller måste jag tacka nej till alla sådana uppdrag den närmsta tiden? Eller ännu värre; tänk om jag inte alls vill komma tillbaka till mitt gamla jobb efter föräldraledigheten?

Trots att frågeställningarna är många så har jag någonstans en bild i huvudet av att ”det löser sig”. Att det antagligen kommer uppstå en massa nya saker jag inte kan förutse och känna till nu. Kanske blir det helt nya entreprenörsprojekt som jag kommer starta upp framöver.

Jag vill bli en sådan där supermamma. En sådan som hinner göra en massa saker med mina barn, som aktivt kommer fortsätta karriären, som kommer att förespråka jämställdhet och bli en förebild för andra kvinnliga entreprenörer. Ni vet, en som utöver allt annat också har tid med yoga, plantera tomater, gå på restauranger och ha sex mitt i veckan. Säkert, lycka till med det, tänker du genast. Jag förstår dig och jag håller med. ”Maria, håll dig till verkligheten, superpersonen finns inte.” Men samtidigt, trots min logiska hjärnhalva, så kan jag inte låta bli att tänka att det visst kommer att gå.

Så du som redan är ”företagsmamma” – jag beundrar dig och allt du åstadkommer. Det är hur starkt jobbat som helst!

/Maria Johansson, blivande företagsmamma
(Som i skrivande stund kommit på en hel del nya saker som jag vill sätta igång… Det här kommer att bli spännande.)

Läs mer om Marias nya utbildning på http://www.samhallsentreprenorer.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: