Archive for januari, 2009

Köslaget.

januari 31, 2009

Nej, du läste inte fel. Jag skriver detta 20 minuter innan det är final på Körslaget – så man kan ju tro att det är det jag syftar på.

Fel, fel fel. Jag menar köslaget som äger rum på landets tågperronger.

Vad är det som gör att folk tror att dom inte kommer komma med tåget om dom är i fel vagn när tåget startar? Tror dom att Spock kommer ”beama” upp dom med orden ”du är i vagn 4 men jag vet att det står vagn 6 på biljetten så tyvärr…tillbaka till start, dvs perrongen”. Denna uppblåsbara panik leder till en onödig stress och hårda ord mellan vänner och släktingar. Och köslaget blir kylslaget: ”Karl, här åt, hääääär åt, skynda dig, akta, fel vagn, kooooom nu”.

Kliv på, tagga ned, meditera en stund och våga gå lite vilse…

 

Annonser

Rachida Dati – superkvinna eller tokkärring…

januari 29, 2009

Kan inte låta bli att skriva några rader om den fascinerande justitieministern i Frankrike – eller snarare före detta? Hon går till jobbet fem dagar efter kejsarsnitt och en del av mig (den stenåldersliknande delen) förfasas över detta, och den andra delen (den nutida delen) blir förälskad i henne.

För det är ju inte bara ”stilettklack efter skalpellkniv” som intresserar mig – hon verkar ju cool. Inget ljud om vem som är fadern, gillar designkläder och röda mattor. ”Sex in the city” på något häftigt, och framförallt, vuxet sätt. Jag kan inte låta bli att le lite åt hennes foto i tidningen.

Inte ”Go girl!” utan ”Go Woman!”.

 

 

Bokslutsslut….och om hur tv påverkar ett resultat…

januari 26, 2009

För dom som känner mig framstår det som lite excentriskt att jag faktiskt gillar att göra bokslut. Få av mina vänner kan se mig sitta med huvudet över siffror och leta ören och konton. Jag har ingen aning om varifrån denna lusta kommer – men min ömma moder arbetar ju med det så det kanske är den genen?

Men idag, denna måndag, när det småstrilar regn och mitt lilla tända ljus som står bakom datorn flackar som om det hade dödsångest – då är det inte värst roligt med alla siffror längre. Tre bokslut är gjorda och ett dussin kvar att göra. Jag är bokslutsslut! Redan!

Men framförallt ”packåsnaslut”. För det känns som om det är det enda jag gör – jag bär papper – hela tiden. Mellan kontoret och bilen, mellan bilen och hemmet och så tillbaka nästa morgon igen. ”För jag kan ju bokföra lite framför tv:n ikväll.”

Min simultankapacitet är bra – eller var bra. För nu kan jag sitta och leta ”Will Smith” i kontoplanen och samtidigt undra varför Bones på TV4 inte sparar sitt kvitto till ”the forensic administrator” när hon käkar med Booth. Som ni hör kan det bli riktigt intressanta bokslut i år!

Tänk att få ringa upp någon och säga: ”Ditt resultat ser bra ut – du har en positiv balans med McDreamy och bland tillgångarna finns ju din inblandning i Top Model och Antikrundan.”

Hoppas inte någon klient läser detta……..

Fnitter i januarimörkret.

januari 24, 2009

Har du inte sett den här reklamen – grattis!

Och kanske mest grattis till den extremt begåvade reklamare som kommit på den – för tänk att producera en reklamfilm som människor skickar runt hela jorden till sina vänner för att ge dom ett skratt.

http://www.youtube.com/watch?v=Y0LgJo9Do-8

Jag ser den minst sex gånger per dag – och fnittrar pinsamt högt varje gång. Det där med igenkänningsfaktor funkar – eller hur Företagsmammor.

 

 

När hjärnan fungerar som filmjölk….

januari 22, 2009

Känner du igen dig eller är det bara jag?

En liter filmjölk, oöppnad förpackning, som står på köksbänken. Du gör ett hål i ena bottenhörnet och filen sjunker sakta ut på bänkytan. En tjock, vit, kall massa som bara lägger sig där, runt pappersförpackningen. Dels kan du se hur filen skapar en vit sjö, men du kan också ”känna” hur förpackningen blir tommare och tommare…..

Det var min hjärna i måndags.

När min man ringde kl 08:22 och sa ”M är sjuk, jag är hemma till 12 sen går mitt tåg till Stockholm”. När mitt medvetande insåg vidden av detta – maken borta till onsdag kväll, den ena sonen sjuk, och fyra (4!) bokslut som måste göras denna vecka. Min hjärna flöt ut över skrivbordet och lämnade ett tomt skal. Jag kunde helt plötsligt inte ta ett enda beslut, kunde inte för mitt liv prioritera – för min hjärna ville inte vara med längre. Jag blev kall, sen lite varm, sen kall igen och egentligen har jag nog inte hämtat mig från chocken än….

Nästa gång ska jag köpa yoghurt.